Tänk att jag sprang!!
Ville bara skriva det här. Mitt mål var ju att ta mig runt springandes. Jag som aldrig varit en löpmänniska hade inga som helst ambitioner beyond att komma i mål med flåset i halsen. Och jag gjorde det, 5 km. Jag känner mig stolt över mig själv, det var ju mot mig själv jag tävlade. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle fixa det hela vägen, för så himla bra har jag ju inte varit på löpbandet. Det här kan jag säkert leva på i minst fjorton dar eller så. Åh så gött!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar