Solen som försvann

Allt kretsar kring solen - särskilt såhär års. När vi i vår bana är den som närmast gömmer den sig för oss och Sommarsolståndet har tappat rätt mycket av sin betydelse. Vad spelar det för roll att solen finns här nästintill dygnet runt om den ändå inte tänker lysa på oss? Jag är glad att vinden lagt sig något men önskar solens värme åter! Idag kan jag erbjuda 10 ispinnar att kyla dricka med. Någon?

Igår kände jag mig som en husmor för en kväll, en sån där riktig med förkläde som rör i sju grytor samtidigt. Så kände jag mig. Trött efter en hyfsat vanlig dag på jobbet kom jag hem och fann att diskbänken i princip var oförändrad sen jag gick hemifrån på morgonen - så när som på några nytillkomna tallrikar och glas. Inget hade alltså försvunnit. Usch tänkte jag, måste jag verkligen ta tag i detta NU? Och jo det måste jag. Min snälla make sa genast att han skulle ta hand om disken, men jag hade inte tålamod att vänta på att få det gjort. Jag hade ju annat i tankarna, andra planer att verkställa. Så jag röjde undan så mycket som fick plats i diskställstornet - det var nära att de översta grejerna skulle tappa balansen! Sen var det bara att hugga i med stekspade och kniv och svänga runt med lökbitar, svampar och köttfärs i pannan. Mumsfillibabba! Det vart så mycket mat att jag passade på att köra ihop en chili con carne när jag ändå hade hastigheten uppe. Och eftersom jag redan köpt gubbar på torget för att göra sylt kunde jag ju inte bara skita i det. Jag var liksom tvungen. När bären kokat som de skulle och jag skrapat upp allt skum jag kunde komma åt och fyllt burkarna kände jag att nu är den här dagen verkligen slut, jag har gjort mitt. Dagen är slut, jag är slut. Och det passar ju ypperligt bra med kalenderordspråket för den här veckan:

Avsluta varje dag och var färdig med den. Du har gjort vad du har kunnat. - Ralph Waldo Emerson

Kom ihåg den!