Ljumma kvällar

Jag tog en kvällspromenad genom stan en dag. Härligt tänkte jag, perfekt väder för en sväng med fötterna. Men känslan försvann ganska snabbt...

Nån sa till mig att det bara är människor av det andra könet som snyter sig rakt ut i luften på gatan. Hur äckligt som helst och jag var benägen att hålla med. Men precis när jag påbörjat min vandring kom en ung kvinna farande på sin cykel och i hastigheten släppte hon ut vad som fanns i reservoarerna. Som det lääät!! Usch säger jag bara. Aja, jag hade ju redan beslutat att gå vidare och känna stans dofter så jag kunde inte gärna lägga av redan.

Utomlandsdoft, ljummet i luften och en salig blandning dofter och odörer, definitivt utomlands! Längs en gata den rena lukt som bara en tvättstuga i källaren kan skapa, tiotals meter tvättstuga tycktes det som. Så småningom ersattes renakläderdoften av restaurangköksutsläpp... olika mat, diverse kulturutbud. Gott, var kunde jag befinna mig? I mellanöstern kanske, thailand samtidigt? Ljumma vindar och folk med andra modersmål än mitt eget spädde på längtan att fara utomlands... varsomhelst nästan. Efter en tid i Sverige får jag abstinens och måste ut, bort, iväg. En stund räcker oftast, men det rycker och drar i mig, vill uppleva, krocka med kulturer, släppa loss utlänningen i mig. För även om jag har svenska föräldrar har de dragit med mig till de konstigaste av platser, låtit mig se saker många svenskar aldrig får se, äta mat som folk kan rynka på näsan åt när jag beskriver hur obeskrivligt gott något så udda kan vara. Kanske är det därför jag lärt mig uppskatta min hemstad så mycket, där finns så mycket, en stor gryta som kokar av diverse ingredienser. Hmmm... så vackra byggander, de hinner jag aldrig se när jag jäktar fram och tillbaka mellan olika A och B. Charmiga balkonger får mig att tro att jag befinner mig i en fransk småstad och bjuder in till en kopp kaffe i den stilla kvällen. Men ingen bjuder in och jag lunkar vidare. Från ett café kommer tjattrande röster och en mix av cigaretter och kaffe, en bit bort är sorlet bland restauranggästerna mer dämpat, så som man kan förvänta av människor som verkligen njuter av en god måltid. Jag går vidare längs den lilla men tätt trafikerade gatan och på ett hörn är en butiksägare i full färd med att plocka in grönsaker och frukt som inte blev sålda idag... heller.

Åh nu fick jag abstinens igen, detta var inte bra. Det är ju åtta veckor kvar till min tur! Nu förstår ni att jag verkligen längtar!