Tre och ett halvt år tillsammans

Min lördag började som alla andra dagar med träning i gymmet. Nu lät det som om jag tränar var eviga dag, och så är det ju inte riktigt, men lördagar är inte mer heliga än torsdagar. Slut, svettig och förfärligt äcklig tog jag vägen förbi bageriet och köpte ett alldeles purfärskt sesambröd, bröd med sesam på. Väl hemma blev det finfina frukosten. Dagen till ära och allt. Exakt 3½ år sedan vi officiellt blev tillsammans, blev ihop, började sällskapa. När jag hör mig själv säga det låter det väldigt kort med tanke på alla dagar som fyllt åren och månaderna. Kan ju bero på att vi redan känt varann i nästan två år innan vi fick möjlighet att faktiskt ses på nära håll.

Hur som helst gick inte den här dagen obemärkt förbi, vädret hotade med regn i stort sett hela dagen. Tur att maken skaffat oss en inomhusgrill, att stå ute och kämpa med köttbitarna i hällande ösregn är knappast lockande ens för den mest tävlingsinriktade fjånen. Det kan tyckas orättvist mot andra konkurrenrande märken att uttala namnet på inomhusgrillen, smygreklam som vi så vackert kallar det. Så jag låter väl bli även om den är riktigt riktigt bra. Men åååh va gott, han är verkligen grillmästare på riktigt. Min nya favorit - xodó [sjåd'åå] - är nötspett. Om jag inte haft så lågt i tak i magen hade jag kunnat äta dem utan slut. Det är sant.

På kvällen myste vi med en av de absoluta favoriterna i filmhyllan - Diário de uma Paixão - The Notebook - Dagboken. Och några kulor glass. Muuuums!

Sen slocknade jag, förnöjd.