Juleljus

Jag lever igen men har aldrig varit död.

Efter torka kommer regn och nu tror jag att skrivglädjen kanske hittat mig igen. På tal om regn är det ju fruktansvärt i den brasilianska delstaten Santa Catarina där många dött och långt fler blivit hemlösa på grund av alldeles för många regndroppar och jordskred. Jag vet inte hur stor delstaten är till ytan men jag läste att 80% är under vatten. Fruktansvärt helt enkelt. Vad kan jag göra? Jag borde skämmas som klagar över att det regnar lite måttligt på min breddgrad. Jag har väl inte ens berättat om ovädret vi fick vara med om när vi besökte Brasilien senast. Det föll så många hagel att vi kunde öppnat en bar på studs, eller fiskeri för den delen. Storleken har betydelse och de här var precis såna man har i glasen och runt fisken. Man kunde tro att nån bett om en ismaskin. Tyvärr togs ingen hänsyn till att folk har hus, fönster och bilar som inte består av pansarglas.

Nu i november när mörkret varit kompakt och liksom tagit musten ur mig har jag på alla kreativa vis försök lysa upp min tillvaro hemma. Ljusen har pluppat upp som svampar i ett träsk, ikväll är det stjärnans tur att bli hängd. Och så kunde jag ju inte låta bli att tjuvstarta med julbaket så nu har jag både skorpor och lussekatter i två högar. Det känns bra. Och väldigt väldigt gott. Speciellt eftersom kalasens månad framför andra lurar bakom hörnet och bara vill rusa in genom dörren. Jag blir jämt så glad och inspirerad över Leilas goda idéer och fiffiga recept, utom igår. Först tänkte jag att det självklart berodde på mig själv, att jag kände mig lite kurrimuskeln och därför inte orkade engagera mig riktigt. Men sen sov jag på saken och kom fram till att nej, det var inga bra idéer den här gången. Ingenting lockade mig, inget fick mig sugen. Nougat hit och nougat dit. Jag är väl ingen nougattjej helt enkelt. Knäck är ju gott, men inget nytt direkt. Nä.. jag blev allt lite besviken, Leila är ju trots allt min favorit!

Och idag väntar många måsten hemma. Hm.