lördag 3 januari 2009
Tropikspinning
Jag och en bunt vinterbleka hurtbullar var på tropisk spinning idag, det är kanske inte så märkvärdigt som det låter. Alla pass inleds med uppvärmning, bra och logiskt. Jag har dock lagt märke till att ledaren som peppar och sköter ljudnivån även ska sätta igång luftkonditioneringen. Detta brukar vanligtvis ske efter uppvärmningen när alla längtar efter friska fläktar. Idag glömde hon det och jag valde mellan att skrika i högljuddheten eller att vinka i mörkret och chansade på att vinka. Hon såg min hand och satte på air condition. Jag märkte ingen skillnad men tänkte att det nog berodde på mitt val av plats i lokalen, man kan ju inte vara precis framför tryckluften överallt. Så jag väntade lite till och fick uppleva svetten lacka på riktigt, skitäckligt och alldeles blött. I pausen var det en annan modig som frågade om luften verkligen var på, instruktören kollade panelen och det visade sig att den stått inställd på att spruta ut 27-gradig hetta bland oss. Inte konstigt att alla speglar blev helt immiga och vi helt döende. Mot slutet av passet blev det aningen bättre, men jag hann tänka flera gånger att jag inte skulle vilja cykla runt i nån djungel. Detta var en helt tillräcklig illustration!
tisdag 30 december 2008
Tack för iår 2008, välkommen 2009!
För första gången ska vi vara hemma hos oss på nyårsafton, det ska bli skönt och trevligt. För mig är nyårsstress värre än julstress, julen är ändå mysig som den är men på nyår ska det till gigantiska planer för att man ska lyckas skåla in det nya året. Därför gillar jag inte nyår på samma sätt. Men låt oss hoppas att årsskiftet 08-09 blir bättre än förväntat. Mina föräldrar kommer och tillsammans ska vi slå ihop våra kockkunskaper och tillaga kvällen måltid(er).
Idag har vi haft storstädning hemma, vilket idiotiskt påfund, städa gör man ju varje vecka och ändå tycks det som att storstädning är ett enda långt städprojekt utan slut. Vi dödade flera dammiga råttor och hittade nästan en hel måltid bakom spisen, dock oätlig vid det här laget. Men va rent det känns nu! Nu är det bara svabbning kvar och det tänkte jag göra innan träningen imorgonbitti, jag ska köra slut på mig en sista gång det här året på spinningcykeln.
Jag kan inte riktigt hålla koll på dagarna för tillfället men så insåg jag att det är tisdag och årets sista bankdag. Så jag begav mig till banken för ett sista ärende och hamnade i typ världens längsta bankkö utanför banken. En vakt stod vid dörren och ibland blev han snäll och släppte in några frusna själar, fyra åt gången typ. Det tog en evighet innan han sa: Nu kan du gå in. Sen gick det alldeles för fort och vips var jag ute i kylan igen. Det var därför jag började städa, för att få igång värmen igen. Och när ett skåp var rensat tog jag nästa, och nästa.. och sen gick det inte att sluta mitt i. Men nu är det klart och jag fryser igen.
Och så har jag börjat måla, den första tavlan på det nya stafliet är färdig, kanske inte mycket för världen men jag känner mig förnöjd och glad över min enkla prestation, lite färg på en duk. Hur svårt kan det bli?
GOTT NYTT 2009, må det bli ett välsignat år!
Idag har vi haft storstädning hemma, vilket idiotiskt påfund, städa gör man ju varje vecka och ändå tycks det som att storstädning är ett enda långt städprojekt utan slut. Vi dödade flera dammiga råttor och hittade nästan en hel måltid bakom spisen, dock oätlig vid det här laget. Men va rent det känns nu! Nu är det bara svabbning kvar och det tänkte jag göra innan träningen imorgonbitti, jag ska köra slut på mig en sista gång det här året på spinningcykeln.
Jag kan inte riktigt hålla koll på dagarna för tillfället men så insåg jag att det är tisdag och årets sista bankdag. Så jag begav mig till banken för ett sista ärende och hamnade i typ världens längsta bankkö utanför banken. En vakt stod vid dörren och ibland blev han snäll och släppte in några frusna själar, fyra åt gången typ. Det tog en evighet innan han sa: Nu kan du gå in. Sen gick det alldeles för fort och vips var jag ute i kylan igen. Det var därför jag började städa, för att få igång värmen igen. Och när ett skåp var rensat tog jag nästa, och nästa.. och sen gick det inte att sluta mitt i. Men nu är det klart och jag fryser igen.
Och så har jag börjat måla, den första tavlan på det nya stafliet är färdig, kanske inte mycket för världen men jag känner mig förnöjd och glad över min enkla prestation, lite färg på en duk. Hur svårt kan det bli?
GOTT NYTT 2009, må det bli ett välsignat år!
onsdag 24 december 2008
GOD JUL!
Så var julen här, grå, regnig och stilla. Jag kunde inte sova särskilt bra i natt så jag gick upp i ottan och började titta på Sveriges Televisions visning av juligheter. Julevangeliet är ju särskilt speciellt att få uppläst för sig en sån här dag. Julen är ju inte bara tomtar och klappar, vad vore vår Jul utan Jesus? Och alla vackra julsånger som inte vore till om det inte var för Honom.
Det var konstigt att jobba sista dagen igår, gå runt i korridorer och liksom ta farväl av hela bygget. Sorgligt men ack så sant. Men det är ju inte väggarna och golven jag kommer sakna mest såklart, det är ju mina fantastiska kollegor, tänk att det är möjligt att samla så många fina människor på samma ställe. Min väg vandrar vidare, efter helgerna börjar arbetslivet på nytt, helt nytt faktiskt. Från att ha skällt på försent inkomna hyror ska jag ju skälla på små barn. Nä så hemskt det lät, låt oss hoppas att jag slipper skälla på nån. Det ska bli roligt att återgå till livets början, där så mycket formas och små människor är fulla av självförtroende. Märkligt hur man som liten trodde sig kunna allt, eller det mesta. Storhetsvansinne?
Igår la jag en sista hand vid paketen, det är nästan roligare att få slå in än att gå runt och välja ut i affären, det är ju hög trängselfaktor på stan såhär års. Även om de flesta stressar och har bråttom finns det alltid någon framför som har all tid i världen att lunka gatan fram. Iår punkthandlade vi och det gick över förväntan smidigt och roligt. Det fanns till och med tid över för en lunch på tu man hand. Och igårkväll gjorde jag årets sista julgodis, nån slags chokladfudge med pecannötter, finfin present idag när vi ska gå bort.
Nu är det dags att göra sig julfin och få en god frukost.
Till er alla säger jag: en riktigt GOD JUL!
Det var konstigt att jobba sista dagen igår, gå runt i korridorer och liksom ta farväl av hela bygget. Sorgligt men ack så sant. Men det är ju inte väggarna och golven jag kommer sakna mest såklart, det är ju mina fantastiska kollegor, tänk att det är möjligt att samla så många fina människor på samma ställe. Min väg vandrar vidare, efter helgerna börjar arbetslivet på nytt, helt nytt faktiskt. Från att ha skällt på försent inkomna hyror ska jag ju skälla på små barn. Nä så hemskt det lät, låt oss hoppas att jag slipper skälla på nån. Det ska bli roligt att återgå till livets början, där så mycket formas och små människor är fulla av självförtroende. Märkligt hur man som liten trodde sig kunna allt, eller det mesta. Storhetsvansinne?
Igår la jag en sista hand vid paketen, det är nästan roligare att få slå in än att gå runt och välja ut i affären, det är ju hög trängselfaktor på stan såhär års. Även om de flesta stressar och har bråttom finns det alltid någon framför som har all tid i världen att lunka gatan fram. Iår punkthandlade vi och det gick över förväntan smidigt och roligt. Det fanns till och med tid över för en lunch på tu man hand. Och igårkväll gjorde jag årets sista julgodis, nån slags chokladfudge med pecannötter, finfin present idag när vi ska gå bort.
Nu är det dags att göra sig julfin och få en god frukost.
Till er alla säger jag: en riktigt GOD JUL!
onsdag 10 december 2008
Min födelsedag
Igår fyllde jag år och klev därmed ett steg upp på trappan, plötsligt lite äldre. 15.43 var minuten då det magiska trollslaget träffade mig. Precis just då satt jag med mina kollegor och blev överraskad. Vem hade anat att JAG skulle få julfavoriten amaryllis och en fantastisk receptbok späckad med idéer om gå-bort-presenter. Så glad jag blev!! På morgonen fick jag frukostbuffé på sängen och när jag kom hem hade maken fixat en smaskig tårta och annat gott. Sen myste vi med film på kvällen. Vilken härligt mysig dag. Det enda som jag hade kunnat vara utan var väl halsontet. Men statistikmässigt är det väl min tur att drabbas av förkylning nu, jag har ju klarat mig länge!
tisdag 2 december 2008
1a advent, 2a advent
Jag hade världens mysigaste 1a advent. Min mamma och jag skulle ha en riktig bakdag med en storfavorit - tunnbröd. Vi rullade, kavlade och gräddade, rullade, kavlade och gräddade en hel massa tunnbröd. Finns det något godare än ett varmt, nybakat tunnbröd med ost på? ...Näää... det kunde jag inte tro - ända tills vi rullade våra chokladminttryfflar, så ljuvligt goda. Och alldeles lagom med en liten kula i munnen.
Och sen dess har en hel vecka smugit förbi. Fredagen bjöd på julbord på flotta Hipp med en ny favorit - lax i alla former och smaker. Dagen efter vaknade jag fortfarande med mätt mage, lite för mätt för att vara sugen på frukost - och ännu mindre brunch. Men brunch skulle det bli för det hade jag lovat. Det man lovar, det håller man. Så jag bakade mitt surdegsbröd och det blev sådär härligt tungt och fullt med frukt och nyttigheter. Sånt måste jag baka nån mer gång när jag har tid! När sen allt var förberett och familjen ringde på dörren hade hungern infunnit sig alldeles lagom mycket och det smakade bra att åter stoppa saker i munnen. Mina föräldrar stannade sen hela resten av dagen och det blev både film och pizza innan ögonen ville säcka ihop sig en aning. Vilken trevlig lördag!
Idag var vi några stycken på föreläsning, det var Fredrik Paulún som skulle dela med sig av några godbitar för oss med lägre vetande. Om det berodde på hans försenade flyg eller på honom i allmänhet vet jag inte men jag kan inte påstå att jag fick några större nyheter uppenbarade för mig under de där nittio minuterna. Det mesta verkar ju bottna i sunt förnuft och har man inte det naturligt är det bara att börja odla. Och sen sa han att choklad är nyttigt, det tar jag fasta på!
Och sen dess har en hel vecka smugit förbi. Fredagen bjöd på julbord på flotta Hipp med en ny favorit - lax i alla former och smaker. Dagen efter vaknade jag fortfarande med mätt mage, lite för mätt för att vara sugen på frukost - och ännu mindre brunch. Men brunch skulle det bli för det hade jag lovat. Det man lovar, det håller man. Så jag bakade mitt surdegsbröd och det blev sådär härligt tungt och fullt med frukt och nyttigheter. Sånt måste jag baka nån mer gång när jag har tid! När sen allt var förberett och familjen ringde på dörren hade hungern infunnit sig alldeles lagom mycket och det smakade bra att åter stoppa saker i munnen. Mina föräldrar stannade sen hela resten av dagen och det blev både film och pizza innan ögonen ville säcka ihop sig en aning. Vilken trevlig lördag!
Idag var vi några stycken på föreläsning, det var Fredrik Paulún som skulle dela med sig av några godbitar för oss med lägre vetande. Om det berodde på hans försenade flyg eller på honom i allmänhet vet jag inte men jag kan inte påstå att jag fick några större nyheter uppenbarade för mig under de där nittio minuterna. Det mesta verkar ju bottna i sunt förnuft och har man inte det naturligt är det bara att börja odla. Och sen sa han att choklad är nyttigt, det tar jag fasta på!
fredag 28 november 2008
Dessa telefonförsäljare
- Mellergårdh
- Ja hej, jag ringer från .... Telecom, jag sökte Rebecka.
- Ja det är jag.
- Men va bra. Anledningen till att jag ringer till dig är att vi har gjort en marknadsundersökning där det kom fram att du inte ringer så mycket från din hemtelefon, stämmer det?
- Ja, hyfsat bra.
- Men va bra, för då är det ju så att du ändå betalar en månadsavgift, och det är ju inte så bra.
- Hur stor är den avgiften då?
- Ja alltså det beror ju på vilken operatör du har.
- Jag betalar 59 i månaden, du erbjuder väl inget som är billigare än det?
- Eh, nä.. hehe, det gör jag väl kanske inte. Men okej, ha en bra dag iallafall!
- Detsamma du!
Hahahaha, älskar att göra dem paffa. Stackarn, det lät som hennes absolut garanterat första uppdrag. Osäker på vilken rad hon skulle läsa innantill på och hur hon skulle tackla min fräcka fråga. Jag tycker verkligen inte om telefonförsäljare men jag försöker ändå (de gånger jag verkligen HAR tid) att åtminstone lyssna på dem. Resten går ut på att övertala dem om att mitt nej faktiskt är ett riktigt nej, ett sånt som står när andra faller och som inte ger vika för sockersöta - eller dunderhotande - röstlägen. Jag är sån. Det är ju jag som betalar i slutändan - och de som pga mitt nej inte får betalt, vilken makt jag har! Muahahaha...
- Ja hej, jag ringer från .... Telecom, jag sökte Rebecka.
- Ja det är jag.
- Men va bra. Anledningen till att jag ringer till dig är att vi har gjort en marknadsundersökning där det kom fram att du inte ringer så mycket från din hemtelefon, stämmer det?
- Ja, hyfsat bra.
- Men va bra, för då är det ju så att du ändå betalar en månadsavgift, och det är ju inte så bra.
- Hur stor är den avgiften då?
- Ja alltså det beror ju på vilken operatör du har.
- Jag betalar 59 i månaden, du erbjuder väl inget som är billigare än det?
- Eh, nä.. hehe, det gör jag väl kanske inte. Men okej, ha en bra dag iallafall!
- Detsamma du!
Hahahaha, älskar att göra dem paffa. Stackarn, det lät som hennes absolut garanterat första uppdrag. Osäker på vilken rad hon skulle läsa innantill på och hur hon skulle tackla min fräcka fråga. Jag tycker verkligen inte om telefonförsäljare men jag försöker ändå (de gånger jag verkligen HAR tid) att åtminstone lyssna på dem. Resten går ut på att övertala dem om att mitt nej faktiskt är ett riktigt nej, ett sånt som står när andra faller och som inte ger vika för sockersöta - eller dunderhotande - röstlägen. Jag är sån. Det är ju jag som betalar i slutändan - och de som pga mitt nej inte får betalt, vilken makt jag har! Muahahaha...
torsdag 27 november 2008
Juleljus
Jag lever igen men har aldrig varit död.
Efter torka kommer regn och nu tror jag att skrivglädjen kanske hittat mig igen. På tal om regn är det ju fruktansvärt i den brasilianska delstaten Santa Catarina där många dött och långt fler blivit hemlösa på grund av alldeles för många regndroppar och jordskred. Jag vet inte hur stor delstaten är till ytan men jag läste att 80% är under vatten. Fruktansvärt helt enkelt. Vad kan jag göra? Jag borde skämmas som klagar över att det regnar lite måttligt på min breddgrad. Jag har väl inte ens berättat om ovädret vi fick vara med om när vi besökte Brasilien senast. Det föll så många hagel att vi kunde öppnat en bar på studs, eller fiskeri för den delen. Storleken har betydelse och de här var precis såna man har i glasen och runt fisken. Man kunde tro att nån bett om en ismaskin. Tyvärr togs ingen hänsyn till att folk har hus, fönster och bilar som inte består av pansarglas.
Nu i november när mörkret varit kompakt och liksom tagit musten ur mig har jag på alla kreativa vis försök lysa upp min tillvaro hemma. Ljusen har pluppat upp som svampar i ett träsk, ikväll är det stjärnans tur att bli hängd. Och så kunde jag ju inte låta bli att tjuvstarta med julbaket så nu har jag både skorpor och lussekatter i två högar. Det känns bra. Och väldigt väldigt gott. Speciellt eftersom kalasens månad framför andra lurar bakom hörnet och bara vill rusa in genom dörren. Jag blir jämt så glad och inspirerad över Leilas goda idéer och fiffiga recept, utom igår. Först tänkte jag att det självklart berodde på mig själv, att jag kände mig lite kurrimuskeln och därför inte orkade engagera mig riktigt. Men sen sov jag på saken och kom fram till att nej, det var inga bra idéer den här gången. Ingenting lockade mig, inget fick mig sugen. Nougat hit och nougat dit. Jag är väl ingen nougattjej helt enkelt. Knäck är ju gott, men inget nytt direkt. Nä.. jag blev allt lite besviken, Leila är ju trots allt min favorit!
Och idag väntar många måsten hemma. Hm.
Efter torka kommer regn och nu tror jag att skrivglädjen kanske hittat mig igen. På tal om regn är det ju fruktansvärt i den brasilianska delstaten Santa Catarina där många dött och långt fler blivit hemlösa på grund av alldeles för många regndroppar och jordskred. Jag vet inte hur stor delstaten är till ytan men jag läste att 80% är under vatten. Fruktansvärt helt enkelt. Vad kan jag göra? Jag borde skämmas som klagar över att det regnar lite måttligt på min breddgrad. Jag har väl inte ens berättat om ovädret vi fick vara med om när vi besökte Brasilien senast. Det föll så många hagel att vi kunde öppnat en bar på studs, eller fiskeri för den delen. Storleken har betydelse och de här var precis såna man har i glasen och runt fisken. Man kunde tro att nån bett om en ismaskin. Tyvärr togs ingen hänsyn till att folk har hus, fönster och bilar som inte består av pansarglas.
Nu i november när mörkret varit kompakt och liksom tagit musten ur mig har jag på alla kreativa vis försök lysa upp min tillvaro hemma. Ljusen har pluppat upp som svampar i ett träsk, ikväll är det stjärnans tur att bli hängd. Och så kunde jag ju inte låta bli att tjuvstarta med julbaket så nu har jag både skorpor och lussekatter i två högar. Det känns bra. Och väldigt väldigt gott. Speciellt eftersom kalasens månad framför andra lurar bakom hörnet och bara vill rusa in genom dörren. Jag blir jämt så glad och inspirerad över Leilas goda idéer och fiffiga recept, utom igår. Först tänkte jag att det självklart berodde på mig själv, att jag kände mig lite kurrimuskeln och därför inte orkade engagera mig riktigt. Men sen sov jag på saken och kom fram till att nej, det var inga bra idéer den här gången. Ingenting lockade mig, inget fick mig sugen. Nougat hit och nougat dit. Jag är väl ingen nougattjej helt enkelt. Knäck är ju gott, men inget nytt direkt. Nä.. jag blev allt lite besviken, Leila är ju trots allt min favorit!
Och idag väntar många måsten hemma. Hm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)