Kaffekolor och jordgubbste

Det blev fel nånstans på vägen, säkert en brasiliansk väg. Jag hade innerligt önskat mig en stor påse kaffekolor nu när min makes vän skulle komma på besök. Någon i min makes familj skulle ombesörja inköpet, sen hörde vi inget mer. Hans vän kom och packade upp allt vad han hade blivit ombedd att ta med för vår räkning och förutom jättemycket choklad fanns det även två små påsar kaffekolor (det hette att man inte hade hittat de stora påsarna). Jag har inte vågat öppna dem än, för i samma ögonblick kommer de ta slut, det känner jag på mig. Och jag vill aldrig att de ska ta slut. Jag får helt enkelt ransonera ända tills jag kan gå in i en brasiliansk butik och köpa nya kolor... det är ju minst 103 dagar tills dess. Hjälp vad gamig jag känner mig. Men de är ju så sjukt goda!! Om de bara funnits här i detta nordiska land hade jag aldrig behövt ha detta I-landsproblem. Varför har ingen kommit på att importera dem?

Så länge smuttar jag på jordgubbste. Det kan ju vara rätt gott på sitt sätt. Fast - kaffekolor är min passion.

Efter snart två år i Sverige har min man upptäckt att solen är härlig när den syns så nu kan vi sitta på samma bänk i solskenet och njuta. Framsteg! Och häromdagen upptäckte jag i en lokal broschyr att min man var med på en bild. Ingen kunde tro mig för det saknades ju ansiktsdrag och sånt viktigt - men jag visste att det var HAN. Jag visade honom bilden och sa "Titta där, är inte det där du?" och han fokuserade på den gula pricken som om han var närsynt och sa "Haha, såklart att det måste vara jag! Jag sitter ju alltid på den bänken och läser! Man ser ju till och med mitt ben". Ja... det är fuskigt att han blir brun bara av att tänka på solen.

Men idag regnar det - de har lovat!