Min man är den bästa!

Tänk att min man samlar på datum! Tydligen var det igår exakt 40 månader sen vi blev tillsammans. I år räknat blir det 3 år och 4 månader, ett konstigt datum att fira - kan tyckas. Men han menade att det måste firas. Så, han överraskade mig med världens finaste blomkruksarragemang, Daimtårta och choklad (sån mörk som du tycker om, sa han) - bara till mig. På en måndag.

Och nu ska ni få höra nåt ännu värre. Den 17e (min namnsdag tillika) var det 40 månader sen vi träffades [paw rikh'titt]. Inte klokt på ett enda håll. För alla segkopplade betyder det att vi officiellt blev ett par efter bara två dagar på samma kontinent. Nu när jag tänker på det låter ju verkligen inte friskt. Tänk vilka ryck man får när man är 23. Jag känner mig genast tvungen att ge några stödord till hur vi egentligen träffades - så att ni fattar. Internet, portugisiska, msn, 2 år, Brasilien, högskola, praktik, resa. På hans språk skulle det bli: Internet, português, msn, 2 anos, Brasil, faculdade, estágio, viagem. Inte så knepigt va?!

Nu flyger svalorna här ute, väldigt hetsigt och fladdrigt - vifta snabbt, glida en bit, vifta snabbt, glida en bit. Mest runt tycker jag. Men det är klart svårt att avgöra om det är högt eller lågt de flyger. Hoppas hoppas det är tillräckligt högt för att inte betyda regn. Jag älskar ju solen. Sicken härlig kväll, vindstillheten drar i mina fötter... hmmm än finns tid för en promenad. Jo, så måste det bli!! Vad kunde vara viktigare?!

Till och med molnen har stannat upp för att ta godnatt av solens sista sväng runt horisonten.