Aj min rumpa!

Har verkligen skitont i rumpan och ryggen efter gårdagens premiär på tennisplanen. Vi har ju införskaffat oss riktiga racket och bollar så vi letade upp en plan där man inte behövde bryta upp något staket för att komma in och lirade lite bollar. Eller... inte så lite, vi höll på länge faktiskt. När vi väl kommit i takt med varann blev det roligt och jag förstår inte att jag låtit det gå 12 år sen jag senast spelade så här för skojs skull på riktigt. Helt galet. Men det fick jag äta upp idag. Tydligen har jag illa tränat de musklerna på gymmet för den här värken är inte att leka med.

Men imorgon är jag uppe med tuppen igen och svettas på gymmet. Sen väntar en härlig frukost!

Tvättpass. Så dåligt tajmat, när solen skiner och allt. Så tradigt att springa upponer i trappan och passa blöta kläder, torra kläder, in ut, vika, bära. Illa vald dag måste jag säga. Man kanske skulle satsat på att bli meteorolog istället. Då kunde man tajma sina semestrar, tvättider och picknickar på stranden. Men nu är jag ju inte det så jag får väl tampas med smutskläder medan solen skiner därute bäst den kan. Och vill.

Nu lät det ju som att jag är arg över solens återkomst och nej, onej, inte alls. Jag är ytterst tacksam!

Inslagen

Hjälp alltså, jag skulle ju bara inom gymmet efter jobb och förbränna lite. Sen kom jag hem, duschade, åt kvällsmat och började storfrysa. Detta är en och en halv timme sen. Och jag har ännu inte funnit lösningen på detta eminenta problem. För att få upp värmen la jag mig under täcket en stund, men hjälpte det något idag? Neej. Inte ett dugg... så jag masade mig upp och gjorde en bred kopp te. Mitt chokladte. Vem kom på den idealiska idén att låta lura kroppen att tro att det är riktig choklad? Det sörplar jag nu på så smått för att undvika brännsår i gommen och under gommen och runt gommen. Men jag känner mig just så som alla beskrivit att de gör precis när de drabbats av influensan och inte kan jobba. Kan jag inte jobba kanske?

Sverige kan säkert ha ett och annat fiffigt att lära ut till ickesvenska nationer. Säkert något litet iallafall. Men det jag nu ska berätta är något jag inte trodde på. Att det fanns. Min make beställde idag en bok på internet, en presentbok typ (men den handlade inte om presenter utan om mer matnyttigheter som finns i köket). Den är till nån han känner i Brasilien och givetvis beställde han boken från en brasiliansk hemsida. Logiskt. Han berättade för mig att han hittat en viss bok till ett ok pris, och då ingick även frakt (!) och inslagning. Jaha sa jag, så boken ska skickas direkt hem till honom, inslagen och allt????? Ja, givetvis, de skriver ett kort oxå, med exakt det meddelandet jag gjorde ihop med beställningen.
Visste ni att allt detta fanns? Inte jag. Ingen jag har köpt bok till via internet som present har tackat för den inslagna boken eller skivan. Lärdom: vi kan alltid bli bättre på vår service-minded-het här i vårt utomordentligt kalla land.

Hjälp, jag fryser fortfarande. Jag smuttar te och har raggsockar på fötterna. Kanske borde stänga fönstret oxå?? Anyway, jag kom just på att detta måste vara en konspiration mot mig för att inte pilla på glassen som min man köpte hem idag. Så måste det vara. Men visst, keso är rätt gott det med.

Punka

Varje gång jag lånar mina föräldrars bil får jag punka, helt sjukt!! En gång som jag lånade den körde jag uppför en backe här i stan och på andra sidan var det högar av glas, långa vassa bitar, men jag hade för hög fart för att undvika katastrofen, och jag fick direkt punka på alla fyra. Inatt var det inte fullt så mycket så många skärvor men ljudet av luft som flyr instängdheten i ett däck gick inte att ta miste på. Varför drömmer man såna sjuka saker??

Och så drömde jag om svikande vänner... som det kan gå.

Vågar man verkligen tro på dagens soliga strålar? Borde kanske passa på att njuta lite!!!

Tre och ett halvt år tillsammans

Min lördag började som alla andra dagar med träning i gymmet. Nu lät det som om jag tränar var eviga dag, och så är det ju inte riktigt, men lördagar är inte mer heliga än torsdagar. Slut, svettig och förfärligt äcklig tog jag vägen förbi bageriet och köpte ett alldeles purfärskt sesambröd, bröd med sesam på. Väl hemma blev det finfina frukosten. Dagen till ära och allt. Exakt 3½ år sedan vi officiellt blev tillsammans, blev ihop, började sällskapa. När jag hör mig själv säga det låter det väldigt kort med tanke på alla dagar som fyllt åren och månaderna. Kan ju bero på att vi redan känt varann i nästan två år innan vi fick möjlighet att faktiskt ses på nära håll.

Hur som helst gick inte den här dagen obemärkt förbi, vädret hotade med regn i stort sett hela dagen. Tur att maken skaffat oss en inomhusgrill, att stå ute och kämpa med köttbitarna i hällande ösregn är knappast lockande ens för den mest tävlingsinriktade fjånen. Det kan tyckas orättvist mot andra konkurrenrande märken att uttala namnet på inomhusgrillen, smygreklam som vi så vackert kallar det. Så jag låter väl bli även om den är riktigt riktigt bra. Men åååh va gott, han är verkligen grillmästare på riktigt. Min nya favorit - xodó [sjåd'åå] - är nötspett. Om jag inte haft så lågt i tak i magen hade jag kunnat äta dem utan slut. Det är sant.

På kvällen myste vi med en av de absoluta favoriterna i filmhyllan - Diário de uma Paixão - The Notebook - Dagboken. Och några kulor glass. Muuuums!

Sen slocknade jag, förnöjd.

Jag vill sänka din mobilkostnad!!

- Mellergårdh
- Ja hej, jag heter ..... och ringer från Telenor. Hur står det till med dig?
- Jotack, det är bra.
- Ja men så fantastiskt! Jag ringer för att jag vill erbjuda dig en lägre mobilkostnad. Hur låter det?
- Det låter ju kanon.
- Ja visst gör det! Vad har du för operatör idag?
- Comviq.
- Comviq kompis då eller?
- Knock out.
- Aha, så du ringer för hela beloppet?
- Ja precis, 69 kr i månaden.
- Okej, vad brukar din månadskostnad hamna på då?
- Ja, under hundra. Men du ville sänka min kostnad eller?
- Hehe... eh, ja.. alltså, jag kan erbjuda dig för 99kr per månad - men då får du en ny mobil oxå, och du binder dig bara i 24 månader.
- Jaha... ja nä då var det nog inte så intressant. Jag trodde du ville sänka den på riktigt!
- Men ha en bra dag iallafall!!
- Detsamma.

Ljumma kvällar

Jag tog en kvällspromenad genom stan en dag. Härligt tänkte jag, perfekt väder för en sväng med fötterna. Men känslan försvann ganska snabbt...

Nån sa till mig att det bara är människor av det andra könet som snyter sig rakt ut i luften på gatan. Hur äckligt som helst och jag var benägen att hålla med. Men precis när jag påbörjat min vandring kom en ung kvinna farande på sin cykel och i hastigheten släppte hon ut vad som fanns i reservoarerna. Som det lääät!! Usch säger jag bara. Aja, jag hade ju redan beslutat att gå vidare och känna stans dofter så jag kunde inte gärna lägga av redan.

Utomlandsdoft, ljummet i luften och en salig blandning dofter och odörer, definitivt utomlands! Längs en gata den rena lukt som bara en tvättstuga i källaren kan skapa, tiotals meter tvättstuga tycktes det som. Så småningom ersattes renakläderdoften av restaurangköksutsläpp... olika mat, diverse kulturutbud. Gott, var kunde jag befinna mig? I mellanöstern kanske, thailand samtidigt? Ljumma vindar och folk med andra modersmål än mitt eget spädde på längtan att fara utomlands... varsomhelst nästan. Efter en tid i Sverige får jag abstinens och måste ut, bort, iväg. En stund räcker oftast, men det rycker och drar i mig, vill uppleva, krocka med kulturer, släppa loss utlänningen i mig. För även om jag har svenska föräldrar har de dragit med mig till de konstigaste av platser, låtit mig se saker många svenskar aldrig får se, äta mat som folk kan rynka på näsan åt när jag beskriver hur obeskrivligt gott något så udda kan vara. Kanske är det därför jag lärt mig uppskatta min hemstad så mycket, där finns så mycket, en stor gryta som kokar av diverse ingredienser. Hmmm... så vackra byggander, de hinner jag aldrig se när jag jäktar fram och tillbaka mellan olika A och B. Charmiga balkonger får mig att tro att jag befinner mig i en fransk småstad och bjuder in till en kopp kaffe i den stilla kvällen. Men ingen bjuder in och jag lunkar vidare. Från ett café kommer tjattrande röster och en mix av cigaretter och kaffe, en bit bort är sorlet bland restauranggästerna mer dämpat, så som man kan förvänta av människor som verkligen njuter av en god måltid. Jag går vidare längs den lilla men tätt trafikerade gatan och på ett hörn är en butiksägare i full färd med att plocka in grönsaker och frukt som inte blev sålda idag... heller.

Åh nu fick jag abstinens igen, detta var inte bra. Det är ju åtta veckor kvar till min tur! Nu förstår ni att jag verkligen längtar!